Personlig utveckling

Vägen till Master Coach

fisk byter skålNär jag jobbade med min första coach, Birgitta Granström, för 8 år sedan, använde hon en metafor som fastnade. Hon sa att jag var som en fisk som blivit för stor för den skål jag simmade i. De andra fiskarna irriterade sig på att jag tog plats och jag kände mig trängd. Jag behövde flytta till en ny skål och simma med större fiskar. Så småningom har jag metaforiskt simmat ut i havet och mycket har hänt däremellan.

Egentligen börjar resan långt tidigare. Mitt första minne av att delta i ett transformerande samtal kommer från gymnasiet. Jag pratade med en klasskamrat om något allvarligt när hon plötsligt stannade upp, tittade på mig med en märklig blick, sa tack och att vi inte behövde prata längre för nu visste hon vad hon behövde göra.

Liknande samtal skedde spontant och oregelbundet i åratal i mitt liv. Så småningom började jag meditera och att vara i tystnad hade en självläkande och transformerande effekt på mitt eget sinne. Jag följde upp det med yoga och olika former av personlig utveckling. I den medvetna närvarons anda började jag iaktta mig själv och världen från en plats som jag kallade observatören inuti. Därifrån funderade jag emellanåt på vad som urskiljde de livsförändrande samtalen från de vanliga.
frågeteckenFunderingarna ledde till studier. Jag studerade till sjuksköterska och yogalärare, fick fantastiska kunskaper och tyckte yogan framför allt tog mig vidare. Från mitten av 90-talet undervisade jag i yoga och tog även emot för ”samtal” som ibland hade en transformerande verkan och ibland inte. Jag insåg att jag fortfarande letade svar på vad som gjorde samtal så magiska att de förändrade livet! Kunskapen kanske fanns hos psykoterapeuterna, tänkte jag, och gick i både terapi och psykoterapeututbildning (steg 1) för att få svaren. Men det var inte helt rätt det heller. Jag fick mycket insikt, erfarenhet och  kunskap men samtalsresultaten verkade fortfarande lika slumpmässiga.

Under tiden hade en vän till mig, Anna Eriksson, Avalona, blivit coach och jag försökte förstå skillnaden mellan coaching och terapi. I januari 2006 blev jag medbjuden till mitt första ICF möte. Där träffade jag Birgitta som lovade visa mig skillnaden. De första fyra samtalen jag hade med Birgitta förändrade för alltid min självbild! Det var en så dramatiskt positiv upplevelse att jag visste att jag hade hittat svaret på frågan jag så länge sökt. Att vara coach, var tydligen att veta hur man kunde ”skifta” människors sinne, och på ett mycket snabbare och roligare sätt än terapi! Det ville jag bli!
cuccon to butterflyNu gick det fort. Jag transformerade stora delar av mitt privata liv det året. Grundutbildningen till coach på Mindmentor, med Pernilla LaCorte, Kwaiet, blev klar i september samma år och där lärde jag mig äntligen de tekniker och färdigheter som ligger till grunden för ”skiften”. Första helgen var som julafton! Tidigt satte jag upp målet att gå hela vägen från ACC* till MCC* (Master Coach). I det läget var det hisnande, men visionen var klar. I ett annat starkt minne från grundutbildningen får jag stå upp och med hjälp av lappar på golvet skapa vägen från där jag står till att jag försörjer mig som coach. Det var de första stegen som kändes svårast!

Jag minns ögonblicket då jag stannade upp i mitt coachrum några år senare och insåg att jag redan nått det målet. Jag minns de kurser och tuffa prov jag gjorde för att bli PCC* 2010. Jag minns mina egna personliga skiften och utmaningar under åren. Jag minns med tacksamhet och värme i hjärtat min MCC mentor, Britt Weide från CoachWalk, som under mentoråret lärde mig att äntligen ha tillit till att skapa ”shift” varje gång för klienten!

Framför allt minns jag alla klienter som strömmat genom min praktik under åren. Kvinnor och män, unga och gamla, er längtan, era önskemål och vilka fantastiska saker ni åstadkommit med er själva och era liv. Jag minns hur vi delat drömmar, rädslor, skiften, lärdomar och framgångar. Det är ni som inspirerat och lärt mig allra mest! Tack!
Jumping peopleOch nu stå jag här i mål, som Master Certified Coach, 8 år efter den formella coachresan började!

Jag känner mig naturligtvis stolt över att vara ett levande bevis för att visioner kan bli sanna, men mest gläds jag åt den kvalitetssäkring som titeln innebär. Det är för den möjligheten jag är medlem i ICF. Att kunna erbjuda en exceptionell nivå av samtal där ”shift” som skapar resultat är i fokus, är det jag fortfarande brinner för.

Om det skulle sammanfalla med din längtan så hör av dig!

Med värme, Coach Sati
MCC_Web

International Coach Federation certifierar på tre nivåer:
* ACC – Associate Certified Coach
* PCC – Professional Certified Coach
* MCC – Master Certified Coach
Läs mer på icfsverige.se eller coachfederation.org.

Resiliens

ResilienceResiliens – spänstig motståndskraft enligt ordboken. Ett ord som dyker upp allt oftare i den svenska vokabulären. Men vad är det egentligen?

En styrka när vi har det och en svaghet om den inte finns – både för samhället och individen!  Jag har märkt att för många har ordet resiliens mycket med bevarandet av vår miljö att göra. Men den är lika viktig för vår inre miljö.

För mig har ordet resiliens dykt upp i sammanhang där man pratar om vår inre motståndskraft mot svårigheter och utmaningar som vi möter i livet. En psykiatriker – Peter Kramer – går så långt att han säger att motsatsen till nedstämdhet och låg energi inte är glädje eller lycka, som vi vanligtvis tänker, utan resiliens – motståndskraft!

Så vad ska vi göra för att odla detta? Enligt Kramer så räcker de gamla vanliga hederliga knepen – regelbunden sömn, hälsosam mat och att röra på oss några gånger i veckan långt men inte ända fram. Det han också lägger till är att det är minst lika viktigt att känna tillhörighet och att ägna tid åt att skapa goda relationer, att känna till sitt syfte i livet och arbeta för det samt att odla en känsla av tacksamhet.

Så alltså: sömn, mat, rörelse, relationer, syfte och tacksamhet. Stora teman i livet som alla tar lite tid att arbeta på om de inte just nu fungerar optimalt stödjande för dig. Så hur ser det ut för dig? Var fungerar din resiliens och var ligger dina utmaningar i att skapa större motståndskraft?

Att odla din inre resiliens kommer göra dig spänstigare oavsett var du börjar. Och de fördelar det ger till dig kommer du att sprida ut till dem du möter, en slags Pay it forward – rörelse utan att du behöver fundera så mycket med andra ord! Så var känner du dig inspirerad att börja?

Nyårstransformation

butterflyopeningJag har sedan många år en nyårsritual som jag alltid gör. Den började på 80-talet när några vänner och jag hittade ett spel från Findhorn som heter ”Transformation Game” och började spela det tillsammans. Spelet var interaktivt och gav möjlighet till djupare förståelse och förändring av hur vi spelar vårt eget livsspel. Det visar vilka slags upplevelser vi skapar, hur vi reagerar på dem och hur vi kan transformera dem. Det var ett fantastiskt verktyg som gav möjlighet att reflektera över var man stod, var man varit och vart man skulle.

Sedan dess har jag anammat att alltid göra detta kring nyårsafton varje år. Det är som ett personligt bokslut med det som har varit, det som är och det som ska komma. Under åren har jag samlat på mig en hel del olika transformativa kortlekar. Bland mina favoriter finns Oshos Tarot, Nordiska Runor och ängelkorten som kommer från spelet ovan, men inga kort behövs egentligen. Det går att göra ritualen helt från sinnet, korten är bara ett hjälpmedel för att få igång reflektion och kreativitet.

Jag avsätter minst 2 – 3 timmar om jag är själv och gärna längre om vi är några som gör det tillsammans. Tända ljus och annat mys hör också till! Sedan drar jag kort och reflekterar över dem (muntligt om vi är fler och alltid skriftligt så att jag kan minnas) enligt följande enkla koncept:

1) Hur har förra året varit? Hur har det gått med de önskemål och intentioner jag satte upp för året? Hur nöjd är jag med min egen insats? Vad kan jag lära mig av de med- och motgångar som jag haft?

2) Var står jag nu? Vad har jag för val framför mig? Vilka möjligheter kallar mig inifrån eller utifrån? Var vet jag att  jag skulle må bra av att transformeras? Vad behöver jag göra annorlunda?

3) Vad är mina önskemål och intentioner för kommande år? Vilka genombrott vill komma till stånd? Vilka skiften behövs i mig eller kan jag vara med om att skapa i andra, samhället, världen? Vilka är de närmaste stegen för att växa och bidra maximalt?

Tre steg. Enkelt men inte lätt. Att göra dessa bokslut är djupt personligt tillfredsställande och gör också att jag har en överblick över livets utveckling, vilka val jag kan påverka och vad som ”bara sker”. Det ger både kraft och ödmjukhet.

Sedan ett par år har jag återgått till en modell som jag hade innan jag fick barn, men som föll bort när de var små. Det är att jag följer upp nyårsmötet med månadsmöten med mig själv, där jag upprepar de tre stegen ovan i en skrivande reflektionsprocess. Det gör att varje månadsskifte blir som en nystart i sig.

Bara för att förtydliga så handlar det inte om nyårslöften. Visst sätter jag också upp vissa mål och intentioner, men fokus ligger inte på att starta eller sluta med något utan mer på förståelse och tid att lyssna till det som kommer inifrån.

Vad kan jag lära mig, var står jag och hur vill jag vara i framtiden … Vad är dina svar?